Politik&Jag

Jag är rädd för politik. Det är den bästa beskrivingen även om jag inte känner någon distinkt rädsla. "Nu ska vi bekämpa socialisterna!" BEKÄMPA? Varför inte upplysa? Ändra deras ståndpunkter, världssyn, åsikter, konvertera till den "goda" och "rätta" sidan? Men varför BEKÄMPA? Vart vill politiken komma?

Vinna ett val, få fler röster, - får man det genom att "bekämpa" en annan ideologi? Är tron på de egna argumenten och ideologierna så svag att man genast går till att bekämpa sina moståndare istället för att övertyga dem, frälsa dem, - vinna deras röster. Det hela låter för mig fruktansvärt barnsligt, farligt, vad söker ni efter?

Krydda tillvaron med slagord och förolämpningar, onödig kritik, löjlig kritik, istället för seriösa förslag på politiska ideologier och motioner som når ut, javisst! . Jag skulle önska att kampen skulle grundas på stödet för frågor och åsikter, inte på vem som klankar ner bäst. Fokusera på att vinna väljarna, inte på att ställa motståndarna i dålig dager. Ja, kritisera, men med motiv och substans. Uttryck som "bekämpa" får mig att tänka på forna krigstider, att döda, löjligt. Kräk.

(observera, och om ni inte gjort det. Jag tar ( om ni tycker så vore fallet så gör jag det inte medvetet) INGEN politisk ställning (vill inte). Jag känner mig inte hemma någonstans. Jag förblir en aktivist.)