Vad jag önskar att allt vore bra och att jag hade mängder av saker att se fram emot. Men mitt synfält är liksom täckt av gråhet. Just nu kan jga inte riktigt se förbi det. Förbi Allt-ATT-Göra, min oromantiska mamma som låter som en typiskt hollywood-fru som inte får någon respons från sin make..... och börjar ifrågasätta vad maken tycker är viktigt..... och varför något är så viktigt och varför det prioriteras framför något annat....., OCH JAG ÄR MAKEN I SPELET. Vad hon inte tycks förstå är att jag inte prioriterar det ena eller det andra och att det ena faktiskt är ytterst viktigt även om inte hon tycks förstå det. En bra lösning för både det ena och det andra blir aldrig bra hur bra den än är. Hennes lösning är bra-bättre-bäst.