Lyckorus efter Sex and The City&Bilfärd

Jag steg av bilen ut i mörkret och luftens friskhet susade runt. Runt. Sinnesfrid men inte ro, massor av tankar och känslotillstånd rusade som rullande text innanför pannbenet. Glädje, kärlek, uppskattning, framtidsplaner, önskningar och omöjliga drömmar. Men i natt är natten för det omöjliga. I den stunden och nu, är jag lycklig. Inga krav ställs på att lyckan skall vara här, inte av mig. Lyckans närvaro kommer till mig, bubblar upp i hjärnan och skapar någon slags överhettning mer orsakad av stjärneljus och värme än ljuset och elden själv. Det är lycka byggt utav intet. Däri intet finns den sig tills den dyker upp i alltet - ibland så har den överraskat mig; och det är denna lyckan som jag minns som mest.

Det vackraste någon har gjort för mig var en lapp i garderoben. Jag minns det med glädje och förväntar mig inte att lyckan ska infinna sig i en stund bara för att jag känner att den borde finnas där. Funderar man på varför inte lyckan finns i livet så tror jag att man lätt glömmer bort att skapa de tillfällen då lyckan dyker upp. Spenderar man istället all tid till att fundera ut vad som behövs eller vad som fattas för att känna lycka förlorar man spontaniteten; och utan den hade jag förlorat min lapp i garderoben, den vackraste sommardagen och tråden som ledde till minnenas bok.

Jag vill inte vara spänd över att jag kanske inte är lika lycklig vid den här tidpunkten på året som jag var föregående år. Andra saker hände då, och andra saker kommer att hända nu. Jag vill inte försöka återskapa allt bara för att känna ren lycka. Lycka kombinerat med nostalgi, JA. Men för att känna den där rena, skära lyckan, som jag aldrig kommer att kunna beskriva utan ett ansiktsuttryck, så måste vi skapa nya tillfällen, inte alltid bygga på nostalgi, spontaniteter- vi måste skapa oss fler, nya minnen byggda på nuet, nya erfarenheter och ny lycka.

Jag älskar livet. Sitter jag i fönsterkarmen med fönstret öppet och andas, djupt, känner jag en kittlande känsla som när man sväljer ett alldeles lagom kallt glas mjölk och kylan sjunker ända ner i magen. Det är ingen obehaglig och hotande kyla; utan en lugnande och uppiggande.

Jag älskar livet. Just nu älskar jag livet.