Livet flyger fram i snigelfart. Så känns det. Allt som ska göras ska göras nu för att ta vara på tiden, men om det inte görs nu är det ingen större katastrof.

Tid- förstörerska, Tid- förvandlerska, Tid - förtrollerska.

Jag vet att höstens blåst trycker på från alla väderstreck, och vad som suger är att stora delar av min self-made-world ligger på kullen där det blåser som värst om hösten. Jag föredrar vinterns kyliga bris, det kalla andetaget framför annat.

De röda gardinerna med rosetter är uppe och det tycks som om rummet redan luktar glögg, lussekatter och nybakade pepparkakor.
Jag och Lilja putsade fönster idag.
Ett rättvist straff.
Jag tycker om Almqvist beskrivning av fönster. Jag har inte min bok tillhands, annars skulle jag citerat (hittade dock hela boken på internet: (fast utan anteckninagr hjälpte det mig ej) http://www.svenskavitterhetssamfundet.se/PDF/Almqvist/sv21_Det_gar_an.pdf

att utgå ifrån fönstrets funktion i en metaforiskt mening kanske också gör att allt blir tydligare, klarare, ljusare med nyputsade fönster. Så känns det.