Snötäcke i sena natten

Så obeskrivligt vackert. Jag kan inte minnas att träden är så här tunga, att världen kan vara så vacker. Ljuset gör mig varm inombords även om snön rör vid mina bara ben upp till vaderna. Vackert, obeskrivligt. Jag önskar att ni alla var här i detta tillfälle och ser vad jag ser. Känna det jag känner. Att kunna gråta av lycka i kyla utan att vattnet fryser till is. Nu är jag där igen, galenskapen i snön. Nattlinne, - förkylning, lunginflammation - mor i mitt huvud. Vinter, vinter, inte sommar. Jag kommer aldrig att frysa en vinternatt som den här när allt är varmt inombords.

Nu har jag sett de vackraste snöflingorna falla, inget är höst, inget är död, allt är tyst liv. Jag förstår inte vad jag ser. Jag är inte rädd för mörkret. Jag ska ut och sätta mig i snön, barbent för att känna värmen. Sara, här finns inga barndomsvampyrer denna midnatt, bara jag och min gräsmatta,
min enebuske med ljus under björken.