Det är märkligt. Ibland tror jag på ödet. Att jag var omedveten om att texten till Saras tavla var skriven av honom, att jag upptäckte det månader efter jag valt ut texten. Samma person som skrivit texten på tavlan som jag fick av Sara. Att jag sedan, en dag då jag var ledsen, skulle upptäcka att Sofia Karlsson gjort en alldeles underbar version av denna visa. Det måtte vara en släng av ödet.