Nu har jag lite panik. Men det försöker jag förmiska. Säga att det inte är så farligt och att provet imorgon inte spelar så stor roll. Men sanningen är att det är vad jag hoppas. Faktumet att jag är osäker på exakt vart jag ska ta mig och att CD-fresstylen som jag lånade av Emelie (som skulle funka) inte funkar har jag försökt glömma, har till och med hittat på ursäkter som att "men den funkade ju när jag var hemma". Trots att tre personer som jag pratade med inte ens använde sina är jag ändå orolig. Dessutom är jag livrädd inför mattedelen. Jag har inte kunnat plugga. För jag har varit livrädd hela dagen. Och jag är rädd att jag inte kommer att vakna imorgonbitti. Jag är rädd att tåget blir försenat så att jag inte vet viken buss jag ska ta (vilket jag är tillräckligt osäker på ändå.)Att inte taxibolaget svarar ifall det är kris. Att jag får ett nervöst sammanbrott. Att provet går skit och att jag inte får stipendiet pga att jag inte pluggade någon matte innan jag skrev provet. Usch och fy. Jag vill bara gråta.