Under tiden gör jag annat, mkt annat. Önskar mest att få beskedet. Om jag ej får stipendiet, då fortsätter jag smida planer. Får jag reda på det tidigt, så kommer jag nog hem till K-stad. Vänta er att ha besökare ofta då, Sara och Towa. Ofta. Tänk så mycket jag skulle kunna göra, så mycket som jag kan göra när jag bara jobbar. Även om det skulle råka vara heltid. Jag skulle vilja vara i samma rum som er alla, alltid, för då fanns det inget avstånd. Jag skulle elda i er brasa, ligga på soffan och läsa Dan Andersson. I Horsaröd skulle jag drömma. Jag skulle sjunga. Läsa pjäser, högläsa för mig själv, kanske för barn på biblioteket. Jag skulle vara på teatern. Smida planer med Jens. Jag skulle åka på solsemester. Jag skulle leva i nuet och inte oroa mig för något. Så mycket som jag vill till USA, låter detta så underbart att även det drar i mig.
Under tiden gör jag underbara fotoböcker.
Jag skulle vara mer hos Karin. Det är fridfullt hos henne. Längtar dit. Men ska ju dit på fredag. Kanske ta lite snöbilder, kanske hjälpa henne med några fotoböcker, kanske ordna ett portofolio till Rebecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
låter bra vad som än händer. Jag blir en smula tårögd bara vid tanken. Underbart! Och om du är i USA kommer jag och hälsar på, för då är jag utbildad bibliotekarie och kan jobba ihop pengar till biljett och allt! Så det ska nog bli bra detta, vad som ödet än väljer att dra dig.
Jag känner faktiskt också så, även om jag klart blir besviken om jag inte år chansen att åka till USA.
Skicka en kommentar